Spondylos är en ryggsjukdom som sätter sig längs med kotpelaren, den är mest vanlig vid övergångarna mellan de olika kotorna, vilket beror på att det är just vid dessa områden hunden är som mest rörlig. Spondylos är en egentligen ett annat namn för artros i kotpelaren. Många hundar drabbas av detta och vissa raser är mer benägna att utveckla spondylos än andra. I vissa fall beror det på ålder men man har också sett en viss genetisk ärftlighet. Spondylos kan också utvecklas vid överansträngning och påfrestande träning men risken att drabbas av spondylos beror främst på ökad rörlighet i kotpelaren. Yttre faktorer så som slag och smällar mot kotpelaren har också en bidragande faktor till sjukdomen.
Spondylos är alltså benpålagringar längs med kotorna i ryggen. Benpålagringarna kan både sitta på utskotten på kotorna eller på kotkropparnas ventrala del. Spondylos kan vara väldigt smärtsamt och symtomen skiljer sig en hel del mellan olika individer. Det kan vara allt från hälta, till att. Hunden får svårt att bajsa och hoppa upp i soffan. När spondylosen väl har slutat växa så gör den inte ont på samma sätt längre, nackdelen är dock att hunden i princip har stelopererat sig själv. Kotorna i ryggraden är alltså låsta, detta innebär att hunden kommer kompensera och använda sin kropp på andra sätt än vad som egentligen är önskvärt.
Som ni säkert förstår är det här en väldigt komplex sjukdom och hunden kräver egentligen rehabilitering resten av livet.
Men hur ska vi nu tänka om skadan redan är skedd och du har en hund med spondylos?
Det som tyvärr många tror är att det inte kan göra något alls med sin hund och den får endast gå några få koppelpromenader på dagarna. Där tänker vi helt fel, hunden kommer må bra av att röra sig och träna. Kanske inte lika mycket som innan då det finns en del faktorer som man måste ta hänsyn till. Man får helt enkelt lära känna sin hunds kropp på nytt, det som funkade bra förut kanske inte funkar längre. Målet är att hela tiden försöka ligga så nära hundens maximala kapacitet. Alltså att hunden får använda sin kropp så mycket som det bara går utan att drabbas av smärta eller hälta. Ju mer hunden får använda sin kropp ju bättre är det.
Jag skulle säga att fritt få röra sig i skog och mark är ännu viktigare för våra spondyloshundar, dels för att det ökar hundens cirkulation i kroppen och mjukar upp spända muskler. Men också att det får springa obehindrat på ett underlag som är snällare mot kroppen än asfalt och grus. Massage är också så otroligt viktigt för våra så kallade rehabhundar, eftersom smärtan i ryggen bidrar till rörelsestörningar är det ännu viktigare att hålla resterande delar av kroppen i så bra skick som möjligt. Vi vill helt enkelt skapa de bästa förutsättningarna till en stark och följsam kropp.
Förebygga eller till och med kanske hejda spondylos?
Tro det eller ej men vi kan alltså hjälpa hunden så att den antingen löper mindre risk att få spondylos eller hjälpa hunden att hejda att den sprider sig ännu mera.
Detta gör vi genom att träna mycket stabilitet i rygg och bukmuskelaturen. Vi vill alltså träna alla lednära små muskler i rygg och bål och på så vis hjälpa hunden att stödja upp ryggen från insidan. Stababilitet tränas bäst och mest effektivast på balansbollar och balansdiskar. Om man inte har tillgång eller vill köpa in egna sådan så funkar det utmärkt att göra det med saker som man har hemma också, endast fantasin sätter gränser.
